Potamos , konstiga getter + världen är liten.

Ännu en solig dag idag så vi beslöt att försöka ta oss till den lilla fiskebyn Potamos per cykel. Vi hittade ju inte dit längs stranden men nu körde vi längs vägen. Det verkade inte som Potamos ville ha besök av oss för efter 7 km så fick jag punka. Det var bara att stanna, ringa till cykel-Lisa och begära hjälp.
Vi fick passa på att ta en kopp kaffe ur medhavd termos och vänta på hjälp.

Det var Lisas man ( strandraggaren från 1974 ) som kom körande med ett nytt däck så att vi kunde komma vidare.

 

Slutligen, efter cirka 1 mil, så kom vi fram till den lilla fiskebyn Potamos. Det finns en berömd fiskerestaurang längst ut vid havet och som låg fantastiskt fint på en lång sandstrand. Den öppnar inte förrän i mars så vi får åka dit senare och testa.

 

 

 

 

Love letters in the sand

 

Överallt så stöter man på små kyrkor/kapell längs vägen. Alltid är de utsmyckade med vackra målningar och ofta fyllda med levande ljus. Vi tände ett ljus för alla släktingar, vänner och bekanta som inte är längre med oss.

 

 

 

En ensam fiskare satt på kajkanten och kanske skulle fixa kvällsmaten. Vi hade varken metspö eller remouladsås med oss så vi cyklade vidare.

  

 

 Rätt vad det var så gick det 2 herdar över vägen och hade säkert 100 getter som dom vallade.

 

Getterna såg jättekonstiga ut. Dom hade konstiga pannor och en del hade jättelånga öron som släpade i marken när de böjde sig ner för att äta.

 

 

 

På hemvägen åkte vi förbi marknaden i Agia Thekla och stannade för en välbehövlig lunchpaus.

Eva tyckte att en klunk vatten och ett Lidl-äpple fick räcka som lunch. Jag fick gå förbi lunchrestaurangen där folk satt med en stor kall öl och en stor tallrik grekisk sallad.

Jag torkade bort snålvattnet och cyklade hemåt. När vi kom hem så hade vi åkt lite drygt 2 mil.

Jag tror att den delen man sitter på var med hem också för jag kände inte av den.

Väl hemma så fick jag en tallrik yoghurt + jordgubbar och flingor.

Vi hade slut på vatten så Eva åkte iväg och fyllde på våra vattendunkar och därefter hade vi bestämt att vi skulle träffas i Svenska kyrkan för att ta en fika och för att Eva skulle låna ett par böcker,

 

 

När vi satt och fikade så kom den svenska prästen, Anders Berglund, och satte sig ner med oss och vi snackade bort säkert en trekvart. Trevlig kille. Han fick höra att jag spelade i ett band och sa att han kände en svensk kille som sjunger och lirar som heter Göran. Du menar inte Göran Svensson sa jag till honom. Hur visste du det, frågade han och såg helt oförstående ut. Jo, han lirade med i det band som jag lirar i innan mig, sa jag. Jag mailade med honom förra året men det blev inte av att vi träffades då.

Han var här igår kväll och hälsade på sa Anders. Snacka om att världen är liten !!

 

Jag fick Görans mobilnr så nu skall jag ringa honom och berätta att jag träffat Anders och att vi kanske kan träffas för att snacka gamla minnen om gemensamma musikkompisar från Sollentuna.

Jag har aldrig träffat Göran, bara sett bilder på honom. Han bor i en stad som heter Oroklini som ligger nån mil utanför Ayia Napa.Vi får se om det blir något möte i år.

Jag har bokat bord på restaurang Malmsten ikväll där det serveras crepes + sallad och något att dricka till.

Eva´s favorit Lars Lerin får bli kvällsunderhållning. Han inspirerar säkert till att akvarellprylarna åker fram igen imorgon kanske.