FONUS light

Så var det då dax att bege sig till Arlanda f.v.b till Cypern.Våra kära grannar Leif och Gunnel erbjöd sig att skjutsa upp oss till hotellet i Märsta så att vi slapp kuska runt på pendeltåget med 4 resväskor och 3 handbagage,Vi fick åka i Leif´s fina nya VW ( en sån där som dom har ljugit om bensinförbrukning och avgasmängder ni vet ). Jag frågade Leif hur långt bilen hade gått och han svarade 638 mil.Det betyder alltså 1276 mil för oss andra bilägare.VW drar ju alltid bort 50 % av de värden man redovisar.

Vi gick ner till hotellrestaurangen och beställde varsin hamburgartallrik.Vid bordet bredvid satt en uppblåst bondkärring som trodde hon var en högt aktad matrecensent." Om ni inte kan garantera att det finns en kappa på ryggbiffen så tar jag väl en hamburgertallrik - om den är perfekt Vår mat var kanonbra men satmarans burgare tydligen hade stekts på alla fel sätt man kan göra..Servitrisen frågade vänligt om maten smakade bra. " Jag svarar inte på den frågan "sa besserwisserkärringen från Gnällefors. Jag är dålig på att teckna men hon såg ut ungefär så här:

 

Vi sov inget innan klockan ringde 02.55 och fick i alla fall i oss lite kaffe och en macka innan vi blev utkörda till Arlanda.Efter incheckning,passkoll,bagagekoll så hamnade vi till sist vid gate F63.

Jag var helt säker på att vi hade hamnat på Södersjukhusets akutintag.Medelåldern av resenärerna var 82,5 år och hela gaten var överfylld med rullatorer och tjejer i gula västar från Svedavia som körde runt gubbarna och gummorna.En liten herre i grå kostym gick omkring och myste.På hans rockslag kunde man läsa hans namn: Jörgen XXXsson, Fonus.Han kände vittringen av en blivande omsättningsökning.

 

 

 

 På planet fick Eva och jag varsin plats vid gången.Eva fick en trevlig dam bredvid sig och bredvid damen satt hennes man.Han hade kol, han hostade slem och salivsträngar, blev högröd och för ögonen hade han nersvärtade pilsnerbottnar för att lindra ljusskenet.Vid vartannat andetag så drog han tillbaka slemmet och salivsträngen.

I samma stund som jag motvilligt studerade hans beteende så kom flygvärdinnan med dagens matbricka.Kyckling med spagetti,Dom som åt såg glada och nöjda ut,Jag kunde inte förmå mig att äta.

En gin tonic och en påse jordnötter blev min färdkost under de knappa 4 timmar det tog att ta sig till Larnaca.Jag förstår alkoholister; det är lättare att härda ut otrevligheter om man är lite på röken, så är det helt enkelt.

Om övriga 1;a dagens eskapader rapporterar jag imorgon, då ögonlocken sänker sig över ansiktet just nu.

Kalinichta !