Skonostalgi och skohistoria

Idag är det stormvindar och spöregn så att ta gratisbussen till Lidl för att shoppa funkade bra. Det skall ju vara stängt ett par dagar nu i samband med helgdagarna.

 

I stället handlar dagens blogg om skor. Under 15 års tid ( 1985 - 2001 ) så kretsade hela mitt yrkesliv runt skor. Jag var först ekonomichef & adm.chef i 5 år och sedan VD i 10 år för Sveriges näst största skogrossistföretag Svexico. Störst i branschen var Rolf Nilsson från Varberg. Han drev både grossistverksamhet samt ägde skokedjan Din Sko , var generalagent för ECCO och köpte på sig flera andra stora privatskohandlare under åren som gick. Jag läste för övrigt i tidningen häromdagen att Rolf tillhörde en av de 147 miljardärer som finns i Sverige. Han har skott sig på skor kan man säga.

Under alla dessa åren så hade jag och Eva ständigt 25-30 par skor av senaste fashion hemma i garderoben. Vi hade bägge två lyckligtvis provskostorlek ( 36-37 samt 41-42) och kunde därför köpa skor för ett par tior. Hela familjen , syster med familj , föräldrar samt grannar och goda vänner hade under 15 år också förstorade skogarderober. Det var ju strikt förbjudet för familjen att gå i konkurrenternas skomärken. Svexicos stora skomärken var Senator herrskor och Blue Way samt Network och CHIC damskor.Våra barn gnydde ibland och ville ha Adidas, Puma och Nike som alla andra kompisar hade men det var förbjudet i vårt hus.
Trots att det är ett tag sedan jag lämnade skobranschen så kikar jag ofta in i skobutikernas fönster vart än jag är nånstans.
Jag såg häromdagen en skoaffär här som var överfylld med skor och som även skyltade med ett par fancy damskor med high heels. (kallades för luderskor i branschen)

 

 

Luderskor

 

Numera så är jag befriad från märkestroheten och vi går gärna i Eccoskor, inte för att de är speciellt snygga men de är faktiskt ganska sköna och kvaliteten fortfarande ganska bra. En sak som förvånar mig är dock att Ecco lyckades med en fantastisk marknadsföring genom att gjuta in varumärket i sulorna så att i sand, lera och snö syntes namnet ECCO tydligt. Gratis och fantastisk reklam !

När vi nu gick i sanden så syntes inget märke från våra Eccoskor i sanden. Hur kan man ha missat denna marknadsföring som var så bra ???

 

 

Skobranschen är ganska liten så alla grossister och agenter kände varandra eftersom vi träffades på skomässor både utomlands och i Sverige. Den stora skomässan i Europa var Garda i Italien och i Sverige var det Nackamässan (senare Älvsjömässan) 2 ggr per år. Under årens lopp så fick jag möjligheten att följa med inköparna runt om i världen.Vi importerade skor från Taiwan, Kina (HongKong), Indien,Vietnam och Thailand i Fjärran Östern, Brasilien i Sydamerika .Vi lyckades även få agenturen för Dexter herrskor (Boston i USA).Deras Pennyloafer var en storsäljare under många år. Från Europa var det självklart Italien, Spanien, Portugal, några lite dyrare herrskor från England samt vår huvudleverantör från Tjeckoslovakien.

 

Tjeckoslovakien var under perioden 1920 - 1960 världens största skoproducerande land.Svexico hade monopol på den skokvot som Sverige hade från det att företaget startade 1948 t.o.m.2000 vilket naturligtvis gav oss en maktposition på den svenska skomarknaden.Monopolet skapades genom att ägaren förstod sig på att bjuda fabrikschefer, exportansvariga, ambassadgubbar frikostigt på både det ena och andra. Även myndighetspersoner i Sverige som kunde påverka importlicenser etc. smordes rikligt. I ärlighetens namn skall även sägas att vi skapade personliga relationer med flera av tjeckerna under dessa år och jag har fortfarande kontakt med några av dom.Vi behöver aldrig bo på hotell när vi är i Prag och vi har semestrat ihop med Petr och Dana som under 7-8 år arbetade på Tjeckoslovakiens ambassad i Stockholm.

 

Jag har sett skofabriker runt om i världen och fått lära mig hur man garvar läder, hur man tillverkar skor, hur man modellerar skor, tillverkar sulor, snören och skokartonger och det görs i stort sett likartat worldvide.Numera görs mycket via CadCamteknik och robotar men mycket av produktion är fortfarande beroende av manuell handpåläggning och stor yrkesskicklighet.Örebro har varit centrum för skotillverkningen i Sverige och där finns det ett skomuseum för den som är intresserad. Idag tillverkas endast barnskor, lite träskor och lite kängor (Graninge) i Sverige men endast i blygsam omfattning.

Tjeckoslovakien var väldigt speciellt att besöka.Vi hade en tävling internt vem som hade billigaste krognotan.Jag vann när jag betalade 29 kronor för 4 personer som åt soppa i förrätt,kött och potatis i varmrätt, drack varsin lokal öl och 4 kaffe, på en bykrog långt ute på vischan i Slovakien.

Anledningen till att Tjeckoslovakien ( var då ett land numera är det två; Tjeckien och Slovakien) var störst i världen berodde på en enda person.

 

Tomas Bata åkte som ung pojke 1915 över till USA och såg hur Henry Ford hade startat upp löpandebandtillverkningen av bilar.Han tog med sig kunskaper, ritningar, åkte till hemlandet och började bygga upp ett liknande tillverkningssystem fast för skor. Han byggde upp en hel stad som heter Zlin där han byggde fabriker, garverier, kartongtillverkning, skosnören, sulor och allt som tillhörde skosektorn.

Han såg också till att bygga bostadsområden till arbetarna och deras familjer, skolor, sjukhus och affärer. Hyran och mataffärerna subventionerades i förhållande till hur man utförde sitt arbete, skolor och sjukhus var gratis för alla anställda.Staden Zlin beboddes under sina glansdagar av 40.000 personer varav 95 % på något sätt involverade i skobranschen.

 

Herr Bata var en föregångsman inom många områden.Han ordnade ex. ett vinstandelssytem för sina anställda som innebar en 13:e månadslön vid jultid.I huvudbyggnaden så hade han för att vara effektiv installerat en jättestor hiss, I hissen fanns ett stort skrivbord, några besöksstolar, rinnande vatten, en liten säng och en plats för sekreteraren.Han åkte upp och ner mellan byggnadens 8 våningar och kallade in förmännen för varje våning för genomgångar och infomöten.På så sätt så slapp de gå ifrån sina arbeten och kunde vara effektiva större tid på dagen.Bata fick maten levererad till hissen och efter lunchen tog han en powernapp på 30 minuter ( kanske sekreteraren hade övertid ibland ? ) Jag fick äran att åka med hissen och sitta vid hans skrivbord vilket ansågs vara en stor ynnest Han dog tyvärr i 50-års åldern i en flygkrasch på väg till en av fabrikerna ute i landet.

I samband med ryssarnas intåg 1948 och sedan även 1968 så flyttade Bata´s söner till Canada där numera allt styrs ifrån.Batakoncernen finns ju worldvide, speciellt stora i Afrika och Sydamerika men tillverkningen i Tjeckien har minskat avsevärt och numera är Kina nr 1 i skovärlden.

 

 

I slutet av 90-talet så började försäljningen för alla grossister att minska.Såväl bokgrossister som blomstergrossister och andra branscher där grossister verkade dog långsamt ut p.g.a att stora kedjor som KF (Coop), ICA,Wedins  m.fl.anställde egna inköpare och la sina orders direkt hos de utländska tillverkarna.Även en del privata större skohandlare gick samman i inköpsföreningar (ex. Eurosko )och köpte direkt av fabrikerna i st f att köpa via grossister.Man blev ju tvungen att göra så för att hänga med i priskriget mot de som köpte direkt och som kunde klippa bort grossistledet och därmed spara cirka 40 % av priset i egen ficka , eller för att kunna vara med i konkurrensen.

Enda chansen för Svexico att överleva var att ge sig in i detaljhandeln och äga egna skoaffärer men det ville inte ägaren så då tog jag min Mats ur skolan. Företaget tynade bort och lades senare helt ner efter 3 år, vilket jag redan hade förutspått ett par år tidigare.

 

Nu har jag delgivit er lite skohistoria och en del av mitt liv i skobranschen - om det intresserar någon.

 

Dagen avslutas i stormvädret hemma hos Leif och Gunnel som firar sin bröllopsdag idag, Det blir skumpa så därför blir det inget mer bloggande idag.