OTROLIGA STRAPATSER

För att glädja hustrun så hade jag ytterligare en vit dag idag.Vita strumpor,vita shorts och en vit t-shirt. Dagen till ära så hade jag även min vita hatt.Vädret såg hyfsat ut när vi gick iväg på en lång tur till grannbyn Los Abrigos. Med i ryggsäcken hade vi kaffetermos + 2 kanelbullar. Efter halva vägen så började det blåsa upp och dugga lite. Vi gick förbi ett hus som nån duktig försäljare hade lyckats prångla på nån dum turist. " Här kommer vi att bygga ett jättefint radhusområde med pool etc.du får välja tomt på tomtkartan här " Problemet är bara att han var den enda som nappade så nu står hans hus helt ensam ute på slätten.En elledning sträcker sig ensamt till huset så att han kan få lite ljus.

Vädret blev värre och värre.Turisterna vi mötte sprang för att kunna få skydd inomhus. Regnet öste ner och vi halkade omkring i uppförs- och nerförsbackar på slippriga lavastenar, ramlade omkull och skrapade knän och händer blodiga. Den sista strandsträckan före byn hade man spärrat av p.g.a det fruktansvärda vädret så för att komma till grannbyn fick vi klä av oss alla kläder och simma över viken med kläderna på huvudet.Hela stranden var full med rödflagg som varning för att ej bada p.g.a höga vågor och baksug mot de vassa klipporna. Lokalbefolkningen stod och skrek och viftade på stranden.Policia guardia civil körde med blåljus längs stranden och tutade att vi skulle simma in till land.Vi kom i alla fall över till den andra sidan av viken men var blåfrusna över hela våra kroppar. Jag var tvungen att ta på mig de genomblöta kläderna, gå in på en restaurang och beställa calamares (friterade bläckfiskringar) som jag trädde på göken för att värma den och så att jag skulle veta åt vilket håll jag skulle pinka när jag gick in på muggen - så liten och så kallt var det ! Kyparna kom fram till oss och gav oss varsinna bordsdukar som vi kunde skyla våra kroppar med.
Kaffet i termosen hade kallnat i ovädret och kanelbullarna smakade saltvatten efter simturen.Taxi- chaffisen som hade lurat mig på 1 euro kvällen innan hade förståndigt nog flyttat från sin taxistolpe för att undvika mig och varnat sina kompisar för hämndaktioner från den svenske turisten. Inte en taxi så långt ögat nådde !
Hittills hade vi kämpat i stormvädret i över 1 timme och hade mer än 1 timme tillbaks till vår lägenhet. Ironman på Hawaii ( tävling där man simmar ett par mil, cyklar 18 mil och springer ett maratonlopp direkt efter) måste ju bara vara blaha blaha mot denna strapatsrika utflykt.
Vädret på hemvägen går ej att beskriva.Åskan dundrade och blixtarna kom med 2 sekunders mellanrum.Fonus here we come ! Men till vår förvåning såg vi plötsligt ljusen från vår hotellanläggning.Jag blev omvänd och skall kanske gå in i kyrkan igen efter 40 års utträde.
Helt utmattade anlände vi blodiga och med blöta, trasiga kläder efter flera timmars kamp mot vädrets makter till vår lägenhet.Ambulansmännen skakade på huvudet när vi vägrade att bli körda till sjukhuset.

Nåja,riktigt så hårt var det kanske inte, men det blåste och duggade ialla fall lite grann, å lite kallt kändes det från och till. Dessutom var det en bra ursäkt för att få sill, ägg, smält smör, potatis, hård macka, öl + 2 snapsar på terassen som tröst om det hade blivit så jäkligt som jag beskrivit.