DET VAR BÄTTRE FÖRR

I alla fall var det mycket som var annorlunda. Ju äldre man blir desto mer reflekterar man över hur saker och ting har förändrats sedan man själv var liten. Det är klart att tekniken har gått framåt inom många områden och förenklat våra liv. Förr fick man uppleva andra länder och seder genom att titta på den 17-tums svartvita tvn. Nuförtiden åker ungdomar jorden runt och upplever allt det där själva, men det blir ju också en form av tävling.Har man inte varit i Sydamerika eller på Nya Zeeland innan man har fyllt 25 så är man ju socialt kraftigt belastad.
Här i Nynäshamn finns ett fantastiskt museum som heter Mopedum.Där kan man se en massa prylar från 1940-talet och framåt. Man ser hela tiden saker som man själv har sett när man var liten och när man nu jämför med dagens motsvarande prylar så ser man ju naturligtvis hur det har utvecklats, men känslan som man hade då när man efter mycket sparande lyckades få ihop pengar till ex.en skivspelare den är oslagbar.Samma känsla finns inte idag när man bär hem en ny mp3:a.

Förr gick man ner till skivaffären, lyssnade på de senaste skivorna, snackade med polarna och gick
sedan till fiket för att fika tillsammans.Idag sitter man ensam hemma och laddar ner ny musik.
Förr träffades släkten varje jul och påsk hemma hos mormor.Vi spelade kort, morfar sjöng och spelade luta och berättade historier om hur det var när han var ung och hur han charmade mormor första gången de sågs.Nuförtiden spelar man via dataspel mot varandra - var och en hemma hos sig.

Ensamsyndromet har spridit sig.När man åker pendeltåg så finns det alltid åtminstone 1 person som pratar i telefon.Denna person pratar högt och tydligt eftersom man tror att man sitter ensam hemma.
Det går ju an om pratet behandlar nödvändig info och är kortfattad men tyvärr är det väl oftast så att konversationen handlar om kärleksbekymmer, sjukdomar och andra besvär. Man kan ju inte låta bli att lyssna (det lönar sig inte att byta vagn) och värst är det när det ingående skildras ex. hur magsjuk vederbörande var förra veckan. Efter en lång beskrivande info exakt hur spyorna såg ut och när det
till slut även drabbade nödutgången bak vilket fick till följd att " morsan fick torka upp spyor och skit
på hela toan " - då började även jag att känna av bubbel i magen. Att tjejen ifråga sedan satt med sina skor på sätet mittemot gjorde inte att mina sympatier för henne ökade.
Visst är det väl bra att kunna komma i kontakt med någon om det är jätteviktigt att kunna få/ge info
men det medför ju också att vi ständigt är på vakt och ökar stressbeteendet.

Om det nu är så att varje generation upplever att det var bättre förr hur skall då framtidens generationer se ut ? Om man har slutat respektera äldre människor, inte har tid att träffa andra människor, inte bryr sig tillräckligt om miljön,bara bor i storstäder där det trängs är stressigt och dyrt, skall arbeta mindre och ha mer fritid,
äter färgade piller i st f pannkakor med grädde,sylt och ett glas kall mjölk,via teknik kan förlänga livet så att medelåldern ligger på 134 år - då kommer även våra barnbarnsbarn att säga : det var bättre förr.Så om jag säger så nu är det väl OK ?