ÅTERTRÄFFEN

Bakgrund:Pappa var kapten vid I17 i Uddevalla.Han blev erbjuden att bli adjutant vid Infanteriskjutskolan i Roaersberg så vi flyttade dit 1954.Malmsten junior var då 6 år och storasyster Maja var 13 år.Vi bodde i ett hus som låg i slottsparken och i våningen ovanför bodde en militärfamilj med 2 döttrar.1961 åkte bägge familjerna på semester till Spanien.Det tog 7 dagar på den tiden att ta sig dit med bil.Det var sista gången jag såg den yngre systern Agneta.Genom hennes storasyster fick jag veta att hon skulle vara på Teneriffa samtidigt som oss nu i dec. Så vi bestämde att träffas på en middag i går kväll.Jag kände igen henne direkt och hon kände igen mig också - efter 52 år !! Rösten,sättet att prata,kroppsspråk etc. finns kvar i minnet efter alla år.

Under middagen hann vi berätta om våra liv,prata resetips (hon hade varit guide på Teneriffa).Kommer du ihåg när jag,din mamma och min mamma blev arga på dig frågade hon.
Nej jag kom inte ihåg.Du ställde dig bakom mig och pinkade på mina ben ! Jag bad om ursäkt 52 år senare.Hundar och katter pinkar in revir men varför jag gjort så kan jag ej förstå.
Vi hade gått i samma byskola.Kommer du ihåg matsalen och utedassen frågade Agneta.
Hur skulle jag glömma det ? Vi fick tåga på led ner till matsalen där 2 storbystade,sadistiska mattanter hade slevat upp maten på tallrikarna.Vi fick inte gå ut på rast förrän ALLT var uppätet.
Jag minns ex. Köttsoppa med klimp som jag inte fick ner.Soppan minskade ej för i samma takt som jag tvingade i mig en sked så fylldes den på med mina tårar.Jag fick aldrig spela fotboll eller ha rast dessa dagar.Blodpudding samt spenatsoppa med ägghalvor var lika djävligt.
Jag berättade ej för Agneta om utedassen för då hade middagen blivit lite pinsam.
Vi killar noterade när nån tjej gick till utedassen och smög ner på baksidan, öppnade försiktigt latrindörren och kunde då snett uppåt se när tjejen kissade.Det var så vi fick vår lektion i kvinnans anatomi.Vi hade en mallig, fisförnäm tjej i klassen som vi inte gillade.När hon gick på dass så smög vi ner på baksidan, hade med oss en lång gren med björklöv som vi killade i hennes fiffi.Jag kommer fortfarande ihåg hennes skrik.
Vi hade fått en ny klasskamrat som hette Fleming han var från Danmark och var dessutom vänsterhänt så han hade 2 handikapp det puckot.Vi blev alla killar uppkallade till rektorn för att besvara frågan vem som hade skrämt livet ur fröken fisförnäm.Vi skyllde på Fleming så han fick sitta kvar 3 dagar och städa korridorerna.Efter det fick han vara med och spela fotboll efter det att han hjälpt mig att äta upp köttsoppan.
Jag ber om ursäkt i efterhand till alla som drabbades av mina tilltag.
Det är ju över 50 år sedan så det kanske är preskriberat nu ?

Jag hatar fortfarande köttsoppa,blodpudding så jag fick väl straff nog under skolåren när jag tvingades äta det jag hatade.