Här i Nynäshamn finns det inga fasta läkare utan bara stafettläkare som åker runt i länet och debiterar skyhöga timkostnader. Om jag har varit till läkarstationen här 10 ggr på 3 år så har jag haft 9 olika läkare.
" Mister Perolaf " ropade någon i väntrummet utan att jag reagerade. Jag heter visserligen Olof som andra namn men det är bara registratorn i kyrkan och Skatteverket som känner till det , jag använder aldrig mitt andra förnamn någon gång. Jo det står visst i passet också.
Den som ropade var en kinesfarbror i vit rock och när han hade ropat Perolaf 2 ggr så förstod jag att han måste ha menat mig för det fanns bara 3 kvinnor i väntsalen och inga andra män än jag.
Kinesfarbrorn var en reslig typ på 1,45. På läkarrocken stod hans namn på ett kort. Doktor N. Esah, det var alltså han som var " doktor Näsa ". Han kikade närmare på mina värden och sa att det såg bra ut.
Förr i tiden hade man samma läkare i massor av år som kände till ens kropp bättre än man själv, nu är det annorlunda men så länge man inte förväxlas med nån annan som har en massa problem så får man väl vara glad. Det var bättre förr tycker en gammalmodig man.Vi klarade oss bättre utan stafettpinnar.
Dagens belöning blev kaffe med färsk semla på Mullers konditori. Rosa grädde och mandelmassa är inte helt fel.
Eftersom promenaden blev så lång så blev belöningslistan förlängd. Räkor från Coop, vitt vin från Alkoholbolaget + ägg och jättesmalnyttig majonäs hamnade i kassarna. Fredagsmys heter denna kombination.
Jag förstår inte varför andra människor kan gilla andra lag än AIK, förmodligen beror det på trassliga förhållanden under uppväxttiden eller andra problem som blockerar förståndet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar